Äntligen hemma hos mej igen efter månader på hotell.
Och allt jag har med mej är min värkande kropp
och en flaska jag har tömt.
Jag sjöng mina sånger i parkerna och nån enstaka krog nån kväll
som jag gjort alla år sen mitt namn stod på topp.
Men det har dom redan glömt

Dom har glömt
att dom sände mej röda rosor.
Dom har glömt att dom aldrig lät mej gå.
Dom har glömt, dom har glömt mej för nån annan.
Men hur ska dom förstå, jag älskar dom ändå
och jag har inte glömt!

Förr var jag van att dom kom till mej med en penna och block i hand.
Var van att få känna mej betydelsefull,
men nu är den tiden slut.
Namnen byts ut på affischerna och på plattornas konvolut
Och efter en tid har man glömt vad där stod,
och hur dom som sjöng såg ut...

Dom har glömt &c.

Äntligen hemma hos mej igen, lite trött och besviken, men
så länge jag kan, så länge jag är vid liv
gör jag om den här turnén!
Jag sjöng mina sånger i parkerna för publiken invid entrén
en underbar stund, men sen gick dom förstås,
när det började på scen...